Denna eviga väntan

Måndag 29/1-2007
Eftersom vi fortfarande inte hört något från Göteborg så ringde jag dit i fredags. Tydligen är det ena hålet så speciellt att en av specialisterna (Björn) måste vara med när lagningen ska göras. Det ena hålet skulle tydligen kunna stängas vid en katetisering, men inte det andra. SKIT! Tänk så enkelt om man sluppit öppna bröstkorgen igen. Men å andra sidan, det är ju viktigast att Marcus blir frisk, inte HUR han blir frisk. I allafall ska Göteborg ringa nu i veckan eller i början av nästa för att ge oss besked om när vi kan förvänta oss operationen. Det är mer än fullbelagt på avdelningen och tydligen ligger dom flera månader efter. Jag vill ju så gärna göra det här innan det blir varmt ute. Men sånt styr man inte över.

Marcus har lärt sig gå nu. Han har tagit några stapplande steg innan också, men nu kan han gå från köket till vardagsrummet till exempel. Gissa om han är stolt? Och jag oxå så klart 🙂

16/1 var vi kallade till ett ultraljud här i Karlstad. Vår doktor är ju insatt i att vi är på väg till Gbg så när han såg Marcus och hans längd och vikt tyckte han att det var onödigt att utsätta Marcus för obehaget med elektroder osv så vi ”slapp”. Nu måste jag boka in en ny tid eftersom planerna för operationen ändrats. Ser läkaren här att bandet är trångt måste vi få förtur.

Marcus mår ändå ganska bra i våra ögon. Han är tröttare än andra barn, orkar inte så långa stunder av lek och stoj men äter bra och sover hyfsat. Just nu är det en explosion av tänder på gång i hans lilla mun. Det gör självklart att han är lite gnällig, vilket han i princip ALDRIG är annars. Men vi vet ju vad det beror på. Håll nu tummarna för att vi snart får göra operationen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.