Fredag 2/11-2007
Jag borde ha skrivit här för längesen. Jag har egentligen inte så mycket att skriva, men eftersom Moas pappa tycker att det varit tyst här alldeles för länge så är det klart att jag skriver 🙂
Det har varit en bra höst. Några envetna förkylningar, men i övrigt helt ok. Marcus stortrivs på dagis och pga att jag nu är sjukskriven så får han gå varje dag istället för bara de 15 timmar han gick till en början. På morgonen när vi kommer till dagis vill han helst rusa in direkt. Inga sura miner när mamma går 🙂
Vi väntar på en återbesökstid endera i Göteborg eller i Karlstad då det nu den 7:e november gått 6 månader efter operationen. Han äter ju fortfarande Trombyl men det är ju bara dagar kvar på den kuren nu. Skulle kännas skönt med ett riktigt ultraljud och kanske eventuellt en röntgen bara för att lugna nervösa mamman i familjen, dvs jag.
Sen operationen har Marcus utvecklats enormt. Det jag tycker är ”annorlunda” med Marcus är att han har ganska dålig balans. Eller också är han bara klumpig. Men han ramlar ofta. Mycket oftare än hans storebror gjorde i den åldern.
Humör har han fått den lille godingen också. Oj så arg han kan bli när han inte får som han vill.