En katetisering innebär att man går upp med kamera till hjärtat via ljumsken eller halsen. Den här gången gick dom in i höger ljumske.
Onsdag 30/7-2008
Vi for till Göteborg 6.20 och var framme i Göteborg vid 10-tiden. När vi kom till sjukhuset fick vi gå till röntgen på en gång. Efter röntgen var det EKG och sen fick vi ta lunch. Efter lunch var det läkarundersökning, prat med narkosen och med läkaren och sen var vi lediga resten av dagen. Vi for till hotell Odin och checkade in innan vi drog en repa på Nordstan.
Efter Nordstan fick Marcus vila en stund på sängen. När han vaknade gick än en gång ut på stan men nu gick vi hela Avenyn och tillbaks. På kvällen åt vi hotellets buffé (italienskt tema) och delade en flaska rött. Marcus somnade runt midnatt mellan oss i sängen efter att jag sjungit en BRA stund.
Torsdag 31/7-2008
Hade klockan ställd på 6 då vi skulle vara på sjukhuset redan klockan 7 för tvätt med bakteridödande tvål. Vid 8-tiden fick vi gå upp till angliolab där C fick följa med in när sövningen skedde. När det var klart for vi till hotellet och åt frukost. Sen åkte vi tillbaka till sjukhuset och hann knappt sätta oss förrens vi var välkomna upp till uppvaket. Marcus sov fortfarande. Eller igen, för han hade vaknat innan vi kom så dom gav honom lite mer att sova på. När han vaknade var han lite ledsen. Ganska snart fick vi komma ner på avdelning 323 igen. Där var han tvungen att ligga stilla till klockan 17 på eftermiddan. Jag kan säga att det är ingen lek att hålla en aktiv 3-åring stilla i en säng i så många timmar. Men det gick rätt så bra ändå!
Strax innan 17 for jag iväg till Partille och köpte ett Happy Meal till Marcus. Jag beställde ”mellan”-strips och han tryckte i sig allt på stört, samt en ostburgare. Snacka om aptit. När han satt och åt kom sköterskorna och berättade att om allt var ok med Marcus efter 17, samt att han kom igång och kissade så skulle vi få sova på hotellet alla tre =). Och så blev det! Klockan 18.30 drog vi ner till hotellet. Marcus hade inte sovit nån middag så han var väldigt trött. Vi försökte få honom att somna, men det gick inte så vi tog en timmes promenad istället. Han somnade 22.30 mellan oss i dubbelsängen.
Fredag 1/8-2008
Vi skulle vara på sjukhuset mellan 9 och halv 10 men vi var där redan klockan 9 efter att vi ätit en god hotellfrukost. Kontroller gjordes, nålen i handen togs bort, Björn (vår läkare) kom med intyg och sen var det bara att fara hemåt. Så här smidigt har det aldrig gått någonsin förut. Marcus har inte alls varit så hysterisk när det gäller saturationsmätning, lyssning på hjärtat och blodtryck som innan.
I höst någon gång ska vi tillbaka för en lite större operation så hans muskel under klaffen i höger kammare är för stor. Det är inget akut, men om åren går så är risken stor att han bara knall och fall dör. Just det här hjärtfelet visar nämligen inga symptom.
