Måndag 30/4-2007
Nedräkningen har återigen börjat. På fredag bär det av till Göteborg om inget oförutsett inträffar vilket jag verkligen hoppas att det inte gör den här gången. Måste väl vara 3:e gången gillt nu va? Natt mellan tisdag och onsdag kräktes Marcus 4 gånger i sin säng. Varken han eller vi vaknade. Jag som alltid hör varenda litet pip därifrån. På morgonen tittar alltid C till barnen innan han går ner och åker till jobbet. Han upptäckte spyorna och då vaknade Marcus. Han mådde illa och kräktes flera gånger på förmiddagen. Jag fick i honom lite välling och lite vatten och sen fick han sova igen. När han vaknade gjorde jag lunch. Han åt med god aptit men när halva lunchen var uppäten kom den upp igen. Sen vägrade han äta. Vi försökte med allt. Lite vatten fick vi i honom. På torsdag morgon när han vaknade var han slö och efter vällingen låg han bara i soffan. Det blev en tur till barnakuten. Prover togs och det visade att han var på väg att bli uttorkad. Dom trodde dock att vi skulle kunna vätska upp honom själva och det har vi gjort. Nu äter och dricker han som vanligt igen. Pust!
På fredag bär det alltså av. Blandade känslor. Mår inte alls bra när jag tänker på vad han ska gå igenom, men samtidigt så är det ju ett måste. Han kan inte leva med sitt hjärtfel. Han måste opereras. Men jag blir tårögd bara jag tänker på det. Att han än en gång ska ha respirator och alla komplikationer som kan tillstöta. Måste försöka tänka att det är för hans bästa. Och att han förhoppningsvis kommer att bli frisk. Det är ingen drömsituation, men jag är oerhört tacksam över att hjälpen finns. Jag skriver om Marcus i gästboken (som inte finns längre när jag kopierar över inläggen från gamla sidan) när vi är i Göteborg. Datorerna är så tröga att det inte är att tänka på att skriva på själva sidan. Som sagt, kolla gästboken =) Och håll inga tummar. Nya mantrat är ”hoppas hoppas hoppas” och det får du som läser här gärna upprepa för dig själv på måndag i nästa vecka.